Slottskvarnen i Słupsk

Slottskvarnen är ett av de äldsta exemplen på industriell arkitektur i Polen. Den byggdes omkring 1310 i den vänstra stranddelen av Słupsk, på mark som ägdes av fursten, redan före slottets byggande. Kvarnen drevs av ett vattenhjul installerat på en kanal som avletts från Słupia-floden. Byggnadens stora volym och de små, smala fönstren i de nedre delarna av de gotiska murarna tyder på att den också fungerade som spannmålsmagasin. Under andra hälften av 1500-talet, under utbyggnaden av hertigslottet, gjordes betydande ändringar i kvarnens utseende. De gotiska spannmålsfönstren murades igen, och alla väggar fick ny fasad för att ge byggnaden ett renässansutseende. Den norra fasaden pryddes med arkader som stöddes av platta pilastrar, och en bred portal skapades i den centrala arkaden. Ytterligare renoveringar ägde rum på 1800- och 1900-talen. Omkring 1880 restes en ny östra vägg i korsvirke, en tillbyggnad lades till, och skiljeväggar byggdes inuti när den västra delen av kvarnen omvandlades till ett veteranhem. Efter 1925 ersattes vattenhjulet med en turbin, inrymd i en separat byggnad intill kvarnen. År 1965 togs Slottskvarnen över av Mellanpommerns museum och blev säte för museets etnografiska avdelning.