Sankt Jakobs kyrka i Lębork

Sankt Jakobs kyrka är det mest värdefulla monumentet i Lębork. Byggandet av församlingskyrkan, som ligger i det nordöstra hörnet av det tidigare marknadstorget, påbörjades före 1345 och slutfördes i början av 1400-talet. Under reformationsperioden tog protestanterna över Pommern och övertog även kyrkan. Efter hundra år, när Lębork åter kom under polskt styre, lyckades katolikerna återfå kyrkan 1638. Tyvärr brände svenskarna ner församlingskyrkan helt 1657. Återuppbyggnaden varade fram till slutet av 1700-talet på grund av stadens ekonomiska svårigheter. Under denna tid hölls gudstjänster i det överlevande koret från branden. En kostsam renovering av monumentet genomfördes mellan 1907 och 1910, och valven över skeppen återställdes. Sedan 1945 har franciskanerna varit kyrkans väktare.

Trots många renoveringar har kyrkan behållit sin gotiska karaktär. Det är en orienterad, treskeppig hallkyrka (där skeppen har samma höjd), med en stomme bestående av tre travéer. På den västra sidan av den massiva stommen reser sig ett torn med sadeltak, med nygotiska trappgavlar. En liknande stiliserad gavel pryder också det starkt utskjutande koret. Endast de ursprungliga valven har bevarats över koret (stjärnvalv) och i sakristian (kristallvalv), medan valven över skeppen är "bara" hundra år gamla. Det är också värt att notera kyrkans rika interiör, som bland annat inkluderar fem senbarocka altare, en predikstol i rokokostil upphängd på den norra pelaren i huvudskeppet, dekorativa tabernakel och 1500-tals renässansepitafier inbäddade i den södra väggen av koret. Också av intresse är två gamla solur placerade på tornet och på den östra strävpelaren till koret.