Johanniterborgen i Skarszewy – Fästningens historia genom århundradena

Johanniterborgen i Skarszewy, belägen på en brant moränudde i floden Wietcisas krök, är ett av regionens äldsta och mest intressanta monument. Ursprungligen fanns en befäst bosättning på borgens plats, som var i bruk från 700- till 1200-talet. På 1200-talet reste Johanniterna de första tegelbyggnaderna på dess område, vilket inledde skapandet av en gotisk fästning. Borgen, som senare kallades Höga borgen, spelade en nyckelroll i Pommerns historia.

På 1300-talet byggdes borgen ut och omfattade en bostadsdel med borggård och en ekonomisk förborg. År 1370 övergick den i Tyska ordens händer, som omgav borggården med murar, en port och bastioner. Under husiternas invasion 1433 brändes fästningen ner, men den återuppbyggdes snabbt. Borgen bytte ägare många gånger tills den 1466, efter trettonåriga kriget, kom under polskt styre.

Från 1611 till 1772 var fästningen säte för de pommerska vojvoderna och distriktsdomstolen. Under den svenska invasionen 1629 brändes borgen ner och återuppbyggdes först vid skiftet av 1600- och 1700-talen. På 1700-talet började byggnaden förfalla. Efter att Skarszewy övertagits av Preussen 1772 revs en del av borgen, och resterna anpassades till ett saltmagasin.

På 1800-talet ledde ytterligare exploatering av byggnaden till dess förvrängning. De gotiska källarna och fragment av bottenvåningens murar, som innehåller renässansdörr- och fönsterkarmar, överlevde tack vare att byggnaden täcktes med ett tak. Under åren 1982–1989 genomfördes en grundlig renovering och borgens interiörer anpassades för kulturella ändamål. För närvarande är borgen säte för det Kommunala Kulturcentret och Offentliga Biblioteket.

Den moderna byggnaden, även om den avsevärt skiljer sig från den ursprungliga designen, bär fortfarande spår av sin rika historia. Till de mest intressanta elementen hör de välvda källarna, murfragmenten och en plats förknippad med Józef Wybicki, författaren till den polska nationalsången, som här genomförde sin första juridiska praktik åren 1762–1765.